Nära att ge upp nu

Ja, allt går emot mig nu. I fredags skulle jag in snabbt till stan handla, hämta Emma och sen tanka bilen så den var klar till lördagen när vi skulle åka till Vimmerby och gå på kvällsteater med Emil i Lönneberga. När jag tankat ska jag sätta mig i bilen och starta. Inte ett liv i bilen, håller på ett tag frågar dom inne på bilverkstan, gubben kommer in med min lilla röda och vi får ringa bergarn till slut. Så den blev stående över helgen och vi fick ta den lilla röda upp till Vimmerby i lördags. Igår ringde dom från värkstan, då var det luftmängdsmätarn och nycklarna som strulade på den det skulle "bara" gå på 9700 kr, får vi se vart man ska ta dom pengarna ifrån, när jag för andra månaden i rad inte fått några pengar från a-kassan eftersom att han som skulle hjälpa mig att överklaga gnäller hela tiden, så nu får vi lägga upp alla bevis framför näsan på honom för att han ska göra nått.

Ja, man kan ju inte påstå att man får allt på ett silverfat direkt. Och eftersom att AFA inte anser att min senaste sjukskrivning hade med min arbetsplatsolycka att göra, så får jag inga pengar på min egen personförsäkring häller, jag orkar inte mer nu, allt går emot mig hela tiden och nu kan jag säga att det finns inget som kan hjälpa mig upp. Jag sjunker längre och längre ner och stänger in mig mer och mer, då jag inte har orken att umgås med någon, var precis att jag orkade åka och handla idag och hämta och lämna barnen. På morgonen när barnen vaknat somnar jag på soffan för jag är helt slut.

Barnen tyckte Emil i Lönneberga var jätte bra, Märta satt som ett ljus och tittade hela teatern, så fort Emil försvann sa hon "vart är Emil"? Dom hade en höna (tupp), 2 hästar, 1 minigris och 1 får med i teatern med, så det var ju lite roligt. Det regnade lite smått när vi kom dit och precis innan det började, men dom delade ut sittunderlag och fleesfiltar som man kunde ha så vi blev inte direkt blöta ändå.

För att skingra tankarna lite och göra nått igår när barnen ändå var hemma så bakade vi bullar. Sammanlagt frös jag ner 66 bullar och sen åt barnen några med så blev säkert runt 80 stycken  med alla små ändbitar med. Men det är skönt att kunna göra nått roligt som får tankarna att försvinna, även om man får ta smällen med värken efteråt. Går fortfarande och väntar på en tid till magnetröntgen, men det lär säkert dröja.

I morgon är det dags för ett möte på arbetsförmedlingen och med deras arbetsterapeut och se vad dom har att säga som jag inte redan vet. Hoppas dom har något positivt att säga i alla fall. Sitter och kollar jobb varje kväll och söker dom lite lättare, men det är inte så lätt att veta exakt vad man klarar av.

På torsdag är det dags att träffa min egen arbetsterapeut och se vad hon har att säga, om jag ska tillbaka till sjukgymnasten i Dalsjöfors eller vad som händer. Känns som att man är mitt i mellan precis allt nu, bara glider runt och ingen vill ta sitt ansvar för mig. Kan säga att det känns redigt jobbigt.

Sen på torsdag ska jag till optikern, har nämligen blivit testpilot på Smartson att prova nya endagslinser i en månad och då får man en gratis synundersökning och linser för 30 dagar, ska bli kul att prova dom och se om det blir bra, har ju nästan alltid haft glasögon, så det får ni läsa här sen hur det går för mig.