Ja, nu har det gått en längre tid sedan jag var här inne och skrev. I början skrev jag dagligen, men nu blir det mindre och mindre då jag har stora problem att sitta vid datorn längre stunder och ibland även kortare stunder.
Gbp op gick som sagt bra och jag har inte haft några men utav den och inga komplikationer. Än så länge har jag gått ner 37 kg, men har fortfarande 8 kg kvar ungefär till målvikt. Men jag kan inte komma ihåg när jag vägde så här pass lite sist. Det måste ha varit när jag gick på mellanstadiet ungefär. Kroppen vill dock inte vara med någon längre period nu pga värken jag har. Den har tyvärr blivit värre sedan jag gjorde op, men det var ingen som lovade att den skulle bli bättre heller och jag vill absolut inte ha min op ogjord.
Enda skillnaden efter op det är att jag måste ta mina vitaminer varje dag. Annars kan jag äta allt fast i mindre portioner. Vissa saker "dumpar" jag på, då börjar jag svettas, må illa och blir extremt trött. Men för att få reda på vad det är jag "dumpar" utav måste man testa sig fram i matväg. Sen när man testat så vet man att detta ska jag inte äta någon mer gång och då undviker man det så mycket som möjligt. Sen har jag själv valt att ta bort kolhydrater så gott det går i min mat och äter bara sallad och proteiner. Jag känner att min mage mår bäst utav det. Det är inget jag saknar i maten heller.
För ca 6 månader sedan skickade jag in en egenremiss till Gotfridskliniken i Göteborg som är specialiserade på fibromyalgi. Dom hade 6 månaders väntetid för att få komma dit och träffa en läkare. Mina tankar om FM började snurra för ca 1 år sedan när jag träffade en tjej på R46 på sjukhuset här i stan. Hon har FM och när jag förklarade för henne att sjukgymnasten på R46 hade undersökt mig och tryckt på vissa punkter så sa hon att det låter som att du också har FM. Sjukgymnasten sa när han undersökte mig "att här är det nått som inte är riktigt". Jag hade då inte fått någon diagnos utav någon läkare över huvud taget efter min olycka 1 november 2012.
11/11 fick jag en tid på eftermiddagen till Gotfridskliniken och skulle träffa överläkaren där. När jag kommer dit är jag hur nervös som helst då det var första läkarbesöket på hur länge som helst som jag skulle gå på själv. Men allt gick bra. Jag fick förklara lite hur mitt liv med smärtorna såg ut och hur det kändes m.m. Jag fick lämna 5 rör med blod för att ta olika prover. Sen var det dags att kolla mina triggerpunkter. Han klämde på olika punkter och fick det till 16 st. Har man 11 st punkter så har man diagnosen FM. Sen gick han och hämtade en sjukgymnast också för att få ett andra utlåtande och hon fick det också till 16 av 18 punkter. Så nu har jag diagnoserna whiplash, diskbråck och även FM. Det var ingen glädjande nyhet att få denna diagnosen direkt, men ändå en lättnad att få det bekräftat.
Självklart blev jag väldigt nedstämd och har inte lyckats ta mig upp ännu ifrån det efter jag fick diagnosen och fick smälta det lite. Först ville man inte ta in det, men sen när man tagit in det och landat lite så gick humöret ner.
Många frågar hur det är med mig och för att slippa dra alla utlägg igen och igen säger jag "det går" fast att jag mår hur dåligt som helst. Får ofta till svar att man inte ska gå och gräva ner sig i det, men det är inte så lätt, man måste få tillåta sig själv att bli ledsen. Jag har varit stark tillräckligt länge nu jag har också en gräns för hur mycket jag orkar att hålla uppe min fasad inför alla. Men dom som inte har levt med sådan smärta och värk som jag har kan inte förstå hur det är, dom kan inte sätta sig in i hur det är att ha konstant värk, ingen medicin som hjälper och inte kunna umgås med sin familj eller leka med barnen som man gjorde innan olyckan. Man ska bara rycka upp sig och gå vidare som om inget har hänt.
Är det något som någon undrar över så är det bara att skriva en komentar så svarar jag så gott det går på frågorna.
Här bloggar jag om allt möjligt mellan himmel och jord.
