Den är outhärdlig. Vi har skickat iväg ett mail till a-kassan i Stockholm och väntar på svar där ifrån, men det vet man ju inte hur lång tid det tar innan man får svar där.
Inte hört nått från arbetsförmedlingen heller, så vet inte vad som händer, man sitter mitt i mellan allt nu känns det som och ingen förstår att man inte kan leva på 0 kr. Men det bryr sig ju inte dom om, men så fort dom ska ha in pengar så ska det ske på en gång, men inte tvärt om.
Jag försöker söka jobb under tiden jag väntar på allt, men inte så lätt, då man gärna vill tillbaka till det man jobbat med innan, men det kommer inte kroppen klara av, så som det är nu letar jag efter arbeten så som tex. elevassisten och kontorsjobb, men man måste ju ha utbildning för detta med, sen vet jag inte om jag får arbetsträna om jag ska leta efter något ställe där jag kan arbetsträna på eller inte. Allt är ett enda stort ? just nu känner jag och om ingen får mig på kroken snart så vet jag inte vad som händer.
Manglade lite lakan igår efter att barnen gått och lagt sig, men det får man lida för idag istället. Har redigt ont i övre delen utav ryggen.
Blev ett samtal till vårdcentralen då min medicin börjat ta slut, så dom skulle se till så min läkare skrev ut ett nytt recept på en medicin som han bara hade skrivit ut 28 st utav och då tar det ca 3-4 veckor innan det börjar hjälpa och sen när man ska sluta med den så ska man trappa ner långsamt.
Kändes lite konstigt idag att lämna barnen tidigt på dagis och sen inte behöva åka iväg någon stans. MMR gruppen slutade förra veckan. Lite tomt utan alla tjejer, men vi kommer säkert träffas ändå och några har jag som vänner på fb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar