Möte på AF idag

Mötet på AF idag gick över förväntan, satt där inne i nästan en timme och det kändes inte så alls. Det var möte med min nya handläggare och en arbetsterapeut ifrån AF och jag kände att dom lyssnade på mig båda två, som dom sa, så måste jag säga hur jag mår och hur en dag ser ut för mig då dom vill ha en hel syn på hur jag har det. När jag berättade hur min arbetsgivare hade gjort eller inte gjort med rehabiliteringen så hade dom samma synpunkt som jag och dom undrade varför jag inte fick ersättning för det jag skulle pga att jag kommer ha dom här skadorna hela livet.

Så på tisdag ska jag på studiebesök på ett ställe här i stan där dom bedömer vad jag klarar av och såna saker. Vi skulle börja lite försiktigt med 4 timmar om dagen och sen trappa upp i så fall. Det skulle göras i ca 5 veckor. Och då skulle dom göra bedömningen mot det administrativa, eftersom att jag redan vet att jag inte klarar av industriarbetet. Så det känns faktiskt bra.

Jag märker ju själv att jag stänger in mig mycket som det är nu, det blir för det mesta att man lämnar barnen på dagis och sen åker man hem. Idag låg jag och läste en stund efter jag hade duschat efter barnen åkt till dagis, då blev jag så trött att jag orkade inte hålla ögonen öppna, så då somnade jag och sov säkert minst 1 timme, men ändå är jag trött. Men det var som dom sa på AF att hela situationen och värken gör att det tär mer på än än vad det skulle göra om jag inte hade varit i min situation, så dom sa att det var förståeligt. Så det kändes bra att dom lyssnade på mig och dom förstod att hur jag kände det att jag bara svävar runt och ingen tar tag i mig och visar mig vilken väg jag ska gå. Plus att jag inte får igång a-kassan gör ju mycket också. Och jag fick lite mer information än jag hade sedan innan om a-kassan. Så vi får väl se hur det går.

Nära att ge upp nu

Ja, allt går emot mig nu. I fredags skulle jag in snabbt till stan handla, hämta Emma och sen tanka bilen så den var klar till lördagen när vi skulle åka till Vimmerby och gå på kvällsteater med Emil i Lönneberga. När jag tankat ska jag sätta mig i bilen och starta. Inte ett liv i bilen, håller på ett tag frågar dom inne på bilverkstan, gubben kommer in med min lilla röda och vi får ringa bergarn till slut. Så den blev stående över helgen och vi fick ta den lilla röda upp till Vimmerby i lördags. Igår ringde dom från värkstan, då var det luftmängdsmätarn och nycklarna som strulade på den det skulle "bara" gå på 9700 kr, får vi se vart man ska ta dom pengarna ifrån, när jag för andra månaden i rad inte fått några pengar från a-kassan eftersom att han som skulle hjälpa mig att överklaga gnäller hela tiden, så nu får vi lägga upp alla bevis framför näsan på honom för att han ska göra nått.

Ja, man kan ju inte påstå att man får allt på ett silverfat direkt. Och eftersom att AFA inte anser att min senaste sjukskrivning hade med min arbetsplatsolycka att göra, så får jag inga pengar på min egen personförsäkring häller, jag orkar inte mer nu, allt går emot mig hela tiden och nu kan jag säga att det finns inget som kan hjälpa mig upp. Jag sjunker längre och längre ner och stänger in mig mer och mer, då jag inte har orken att umgås med någon, var precis att jag orkade åka och handla idag och hämta och lämna barnen. På morgonen när barnen vaknat somnar jag på soffan för jag är helt slut.

Barnen tyckte Emil i Lönneberga var jätte bra, Märta satt som ett ljus och tittade hela teatern, så fort Emil försvann sa hon "vart är Emil"? Dom hade en höna (tupp), 2 hästar, 1 minigris och 1 får med i teatern med, så det var ju lite roligt. Det regnade lite smått när vi kom dit och precis innan det började, men dom delade ut sittunderlag och fleesfiltar som man kunde ha så vi blev inte direkt blöta ändå.

För att skingra tankarna lite och göra nått igår när barnen ändå var hemma så bakade vi bullar. Sammanlagt frös jag ner 66 bullar och sen åt barnen några med så blev säkert runt 80 stycken  med alla små ändbitar med. Men det är skönt att kunna göra nått roligt som får tankarna att försvinna, även om man får ta smällen med värken efteråt. Går fortfarande och väntar på en tid till magnetröntgen, men det lär säkert dröja.

I morgon är det dags för ett möte på arbetsförmedlingen och med deras arbetsterapeut och se vad dom har att säga som jag inte redan vet. Hoppas dom har något positivt att säga i alla fall. Sitter och kollar jobb varje kväll och söker dom lite lättare, men det är inte så lätt att veta exakt vad man klarar av.

På torsdag är det dags att träffa min egen arbetsterapeut och se vad hon har att säga, om jag ska tillbaka till sjukgymnasten i Dalsjöfors eller vad som händer. Känns som att man är mitt i mellan precis allt nu, bara glider runt och ingen vill ta sitt ansvar för mig. Kan säga att det känns redigt jobbigt.

Sen på torsdag ska jag till optikern, har nämligen blivit testpilot på Smartson att prova nya endagslinser i en månad och då får man en gratis synundersökning och linser för 30 dagar, ska bli kul att prova dom och se om det blir bra, har ju nästan alltid haft glasögon, så det får ni läsa här sen hur det går för mig.

Många tunga beslut just nu

Ja, det är mycket som måste beslutas just nu. Nu har vi fått svart på vitt att om jag ska få någon a-kassa måste hela företaget läggas ner. Jag tycker det är väldigt dåligt att gubben måste drabbas utav att jag har fått en arbetsskada och varit sjukskriven som sedan lett till att jag inte kan fortsätta arbeta på mitt vanliga arbete. Helt sjukt.

I dagsläget är det ingen som mår bra här hemma utav allt som måste göras och beslutas. Vi har ändå haft företaget i 6 år. Men vi får väl se vad som händer.

Jag känner mig väldigt nere just nu, skulle åkt och handlat idag medans barnen var på dagis, men jag kom hem, la mig på soffan för att kolla på tv, sen somnade jag och sov i 1,5 timme på soffan, sen hade jag inte orken till att åka in till stan och handla, så det får väl bli i morgon förmiddag eller på lördag.

Väntar på att mitt arbetsgivarintyg ska komma med posten också, så får vi hålla tummarna för att det är positivt åt vårat håll. Det som saknas nu är 1 månad för att företaget skall kallas för bisyssla, en jävla månad, det är helt sjukt. Men regler är väl regler.

Denna väntan

Den är outhärdlig. Vi har skickat iväg ett mail till a-kassan i Stockholm och väntar på svar där ifrån, men det vet man ju inte hur lång tid det tar innan man får svar där.

Inte hört nått från arbetsförmedlingen heller, så vet inte vad som händer, man sitter mitt i mellan allt nu känns det som och ingen förstår att man inte kan leva på 0 kr. Men det bryr sig ju inte dom om, men så fort dom ska ha in pengar så ska det ske på en gång, men inte tvärt om.

Jag försöker söka jobb under tiden jag väntar på allt, men inte så lätt, då man gärna vill tillbaka till det man jobbat med innan, men det kommer inte kroppen klara av, så som det är nu letar jag efter arbeten så som tex. elevassisten och kontorsjobb, men man måste ju ha utbildning för detta med, sen vet jag inte om jag får arbetsträna om jag ska leta efter något ställe där jag kan arbetsträna på eller inte. Allt är ett enda stort ? just nu känner jag och om ingen får mig på kroken snart så vet jag inte vad som händer.

Manglade lite lakan igår efter att barnen gått och lagt sig, men det får man lida för idag istället. Har redigt ont i övre delen utav ryggen.

Blev ett samtal till vårdcentralen då min medicin börjat ta slut, så dom skulle se till så min läkare skrev ut ett nytt recept på en medicin som han bara hade skrivit ut 28 st utav och då tar det ca 3-4 veckor innan det börjar hjälpa och sen när man ska sluta med den så ska man trappa ner långsamt.

Kändes lite konstigt idag att lämna barnen tidigt på dagis och sen inte behöva åka iväg någon stans. MMR gruppen slutade förra veckan. Lite tomt utan alla tjejer, men vi kommer säkert träffas ändå och några har jag som vänner på fb.

Allvarligt nu orkar jag snart inte längre.

Motgång på motgång på motgång, tar det aldrig slut? Snart skiter jag i allt och bara lägger mig ner, så känns det just nu.

Var på möte med facket om min överklagan på a-kassans beslut. Dock får man inte göra så att man skriver över min del av företaget på en annan släckting, då får man inte heller någon a-kassa, så egentligen gjorde dom fel redan 2009 när min mamma tog min del så jag fick a-kassa då, som tur är så kommer dom inte kräva tillbaka det, det hade varit en mardröm just nu.
Så som det är nu har jag gått i en och en halv månad utan några pengar alls och kommer troligtvis inte få några heller. Ni kanske kan förstå att jag bara vill skita i allt just nu.
Får se hur det blir om gubben ska göra enskild firma utav företaget eller hur vi ska göra, för så länge jag står kvar som delägare i företaget så kan jag inte få någon a-kassa alls. Och jag kan säga 2 månader utan pengar, det funkar inte. Nu har vi 7 kr kvar att leva på till december ungefär. Den ekvationen går inte redigt ihop om man säger så.

Hade även ett positivt möte idag med "lärarna" på MMR kursen och om min läkare förstår att han ska utföra det som dom skriver i remissvaret så kanske man kan få komma till ett bedömningsteam och även samtalsterapi. Och att jag vill börja arbetsträna.
Men det är ju inte säkert min läkare bryr sig om vad som står i remissvaret som dom skickar från solhem.

Låter jag väldigt negativ när jag skriver, så beror det mycket på det sista mötet nu i eftermiddags. Det var ytterligare en rak höger som man inte helt var beredd på.

Nu är snart maten klar i alla fall, så barnen kan äta, själv har jag ingen direkt matlust.

VARFÖR ÄR DET ALDRIG NÅGON LÄKARE ELLER ANDRA SOM FÖRSTÅR HUR JAG MÅR?????????

Det finns vissa i min omgivning självklart som förstår hur jag mår, men där inkluderas inte läkaren som borde se hur jag mår.

Vad har hänt sedan sist då

Jo, min fackligarepresentant har varit hos min arbetsgivare och pratat med dom hur vi ska göra i mitt fall, eftersom att min läkare förbjuder mig att återgå till sådan arbete som jag har. Och även att vi skickade det 17 sidor långa kompendiet till facket om hur jag har blivit behandlad under 3 år.
Enligt min arbetsgivare har dom inte gjort nått fel (som vanligt om ni frågar mig). Facket frågade då om man kunde göra någon överenskommelse parterna emellan.  Fick då svaret att "hon kan få en månad". Facket sa då att min arbetsgivare skulle vända sig till HR och deras jurist och se vad dom kunde göra och så skulle facket få svar innan veckan var slut. Ännu har dom inte hört nått, men det var ju inte oväntat om man säger så, när det gäller min arbetsgivare.

Fick en rak höger i onsdags när jag öppnade posten, då har a-kassan gjort avslag på min ansökan för dom anser att jag inte har haft vårat företag som startade 2007, men som jag var tvungen att gå ur 2009 pga a-kassan, i 12 månader som jag arbetat full tid. Det är inte mitt fel att jag har varit mammaledig, varit med om en arbetsplatsolycka och blivit sjukskriven, varför ska inte sånt räknas in som ett heltidsarbete. Det vårat företag gör just nu, det är att rasta, träna och mata våra hundar om man säger så, man får absolut ingen inkomst utav det.
Så i morgon är det möte på fackets kontoror med ännu en fackrepresentant som ska hjälpa mig att överklaga till a-kassan, men jag vet inte när jag får några pengar, jag ligger redan 1 månad och 3 veckor efter med pengar från a-kassan, alltid lika roligt att ringa och skjuta upp räkningar eller låna pengar från annat håll. Just nu har vi 7 kr att leva på och det kommer man inte långt med när man har 4 barn.

Den här veckan var sista veckan på MMR kursen, ska på möte där i morgon också. Det är sådant slutmöte som man har för att gå igenom vad man har tyckt och om det hjälpt lite och sånt. Tycker det är skönt att ha det så tätt inpå i alla fall, så man slipper att gå och vänta på att ha det mötet, då jag troligtvis slussas vidare till MMR2 grupp. Kursen har varit bra och varit ett avbrott i min vardag och jag har lärt känna mycket nya och trevliga människor under dessa 6 veckor. Tiden gick så fort så det kändes inte som 6 veckor, hade gärna fått pågå lite längre faktiskt.
Min arbetsterapeut som jag hade innan jag började på MMR kursen ringde mig i torsdags så hon ska sitta med på mötet på måndag och se om det är nått mer dom kan göra, annars slussas jag vidare ut till sjukgymnasten i Dalsjöfors igen. Tyvärr har ju den trevliga och snälla tjejen Pernilla slutat där ute. Men jag hoppas det kommer funka bra ändå och att vi hittar nått som funkar för mig.

Har varit hos läkaren också, men kanske jag redan skrivit, så nu väntar jag på en tid till magnetröntgen utav överkroppen och se vad det kan vara som ligger och gnager. Sjukskriva mig ville han inte och när jag ringde i måndags så sa han att han inte visste redigt hur han skulle göra, för det var svårt, han skulle diskutera med min handläggare på fk när hon kom den här veckan som kommer. Så vi får väl se vad som händer, jag har fått medicin som jag ska sova på, men känns som att jag är ständigt trött, somnar ofta i soffan när barnen gått upp på morgonen och sen är jag trött resten utav dagen. Värken i nacke, axlar, armar och händer sitter fortfarande i och nu har jag även fått ont i ländryggen och höfterna, vet inte vad det kan vara om jag sned belastar på nått sätt när jag går. Skönt är det inte i alla fall. Kan knappt sitta upp en längre stund utan blir att jag får gå och lägga mig och vila istället, och det är ju bra när man ska söka arbete.

Nu har dom ju infört en rapport man ska fylla i när man är arbetssökande och skicka in varje månad mellan 1-14 tror jag det var där det står vilket företag man sökt jobb på, vad det är för jobb och vilket datum man sökte jobbet på. Allt för att göra det så besvärligt som möjligt för dom arbetssökande. Känns som ett dagis ungefär, att dom ska ha kolla på en hela tiden, minsta lilla man gör. Jag anser att jag är inte färdigutredd och jag kan inte ge 100% på ett nytt arbete om jag skulle få ett och då vet jag inte varför jag ska söka jobb och skicka in rapporten egentligen. Jag väntar fortfarande svar från arbetsterapeuten på arbetsförmedlingen, för hon har inte gett nått svar ännu om det finns någon stans jag kan få prova på vad jag kan arbeta med och inte. Min läkare har sagt att jag får inte ha tunga lyft och inte heller nått som belastar mina armar, axlar och händer. Hmmm, vad ska jag då söka för jobb? Min arbetsförmedlare sa till mig att jag skulle tänka på ett drömyrke där man inte använde armar och händer, ja, just det ska jag jobba med fötterna då?

Nu börjar det hända saker

Hade ett läkarbesök inbokat idag då jag ville ha igenom lite saker och lite mer utredning på vad det är jag har för värk. Min man var med också och han hade lite frågor som jag (pga allt annat) inte hade en tanke på när man väl satt där, så det är skönt att ha med sig någon.

När vi gick ut där ifrån så hade vi fått igenom en remiss till magnetröntgen, som jag hoppas inte ska ta allt för lång tid innan jag får komma på, medicin så jag kan sova bättre på nätterna än jag gör nu, vaknar varje morgon med ont i käkarna och är jätte trött, och han ska även skriva ett intyg åt mig till arbetsförmedlingen där det står vad jag inte kan utföra för arbeten.

Så nu känns det bra, man går bara och väntar nu på att det ska hända nått. Han skulle även prata med min handläggare på fk och se om hon kunde hjälpa till med något.

Om man läste mellan raderna på det han sa, så hade han sjukskrivit mig, men fk vill ju inte gå med på det. Dom tyckte ju att jag bör klara av ett annat arbete som finns ute på marknaden, vilket det nu skulle vara, det vet inte jag, då även läkaren sa att tunga lyft, monotont arbete och även arbete i bordshöjd som inte är tungt men upprepar sig hela tiden (samma som monotont) inte var att tänka på för min del. Någon som har något förslag på vad man ska söka för arbeten?

Så nu går vi bara och väntar på tiden till magnetröntgen, sen får vi gå vidare där ifrån. Visst den kanske inte visar nått alls, men sen kan det ju vara så att den visar nått med, det vet man ju inte förrän efteråt.

I morgon är ytterligare ett möte, fast då är det med facket istället och diskutera hur vi ska gå vidare med min arbetsgivare och dom 17 sidorna min man skrivit med lagar och regler och berättelse om hur dom betett sig mot mig. Får hoppas det går lika bra som mötet idag.