Allt känns likgiltigt som det är nu

I tankarna känns det som att allt kan kvitta nu, men självklart försöker jag att inte stå fast vid vad jag tänker.

Idag fixade jag däcken på bilen, 100 kr och så var det klart, gubben försökte i helgen, men han fick inte loss ett däck bak, så vi sa att då kan man lika gärna betala 100 kr och få det gjort, känns skönt att ha det klart, då det var -2 i natt när han åkte hem.

Fick åka in lite tidigare till stan idag än vad jag tänkte, Emma ringde när hon var på bussen, då hade hon glömt sitt busskort hemma i sin mammas jacka, men busschaffören var så snäll så han lät Emma åka med in till skolan ändå, men hon var orolig för hur hon skulle ta sig hem. Så jag fick åka och lämna det i hennes jacka, men det gjorde ju inget eftersom att jag ändå skulle in till stan.

Sen blev det en tur in i en affär för att fixa en julklapp till min bror och hans tjej ifrån barnen, hittade en del utav det jag skulle ha, men kan säkert hitta resten på en annan affär så det är lugnt. Men fy vad jag mådde dåligt efter jag varit inne i affären. Svettades och mådde helt kasst rent ut sagt.

Efter affären var det dags för möte med arbetsterapeuten på AF och arbetesterapeuten som är på medborgarskolan här i Borås. Dom ska göra en utredning på vad jag klarar av och vilken nivå jag står på, då varken dom eller jag vet det. Så vi pratade lite om vad dom gjorde och sånt där, så det var lite sy, lite data, lite matlagning, lite bakning och så hade dom en eltavla som man skulle dra el så en lampa lös enligt en ritning. Till att börja med ska jag vara där i 3 veckor, men kan även bli 5 veckor också. Ska börja halvtid och sedan trappa upp i den takten jag själv orkar. Så den utredningen är det start på redan på tisdag nästa vecka den 12 november. Känns både bra och dåligt, man blir lite omtumlad när man inser att man ska börja få lite rutiner i vardagen igen, men ändå är det bra. Jag behöver en spark i röven för att komma igång och att någon tar tag i det så man börjar någon stans och tar det lite lugnt inte rusar in i något.

Jag även ska föra dagbok hur jag mår även på kvällar och nätter. För det är ju som dom sa "många kör på här inne och visar inte hur dom mår egentligen, men sen när dom kommer hem kan dom inte göra nått alls" och jag vet att jag själv är den personen.
Jag ställer så höga krav på mig själv på att jag ska klara vissa saker, fast att jag inte kan det nu efter olyckan. Det går inte att ändra en person bara med ett finger knäpp. Jag är en sådan person också som vill ha koll på allt och det ska göras på mitt sätt, jag kan säga att det är jätte svårt att släppa taget om det med. Det kan gälla matlagning, hur disken i diskmaskinen står. Ibland när barnen ställer in disken så går jag där och plockar om, fast att jag vet att det har ingen betydelse, huvudsaken är att den står i maskinen. Gäller samma sak med städning, ber jag barnen hjälpa till och dom gör det och dom är duktiga, så går jag ändå med dammsugaren en gång till där dom redan varit. Matlagningen med, är gubben där och rör i grytorna och jag redan bestämt hur den ska lagas då blir det jobbigt för mig, så jag har mycket att jobba med när det gäller att släppa taget om saker och ting och det går inte häller på en handvändning.

Jag säger absolut inte det att jag inte tycker det är bra att barnen och gubben hjälper till, men det är inne i mitt huvud så gör jag på ett sätt och dom på ett annat, men jag tycker mitt sätt ska det vara på även om det inte alltid är rätt. Men som sagt måste lära mig att släppa in flera och hjälpa till, för det finns ingen möjlighet att jag klarar av allt som jag gjort tidigare helt själv. Jag gjorde ett stort framsteg när jag lät barnen börja med maten när dom kom hem tidigare efter skolan, så den var klar när jag och dom små kom hem, men sen trappades det av efter olyckan och sjukskrivningen.

Så slutsatsen är att jag har mycket att jobba med själv.

Dåliga dagar

Igår när allt kom ifatt mig som vanligt på söndagskvällarna när jag sitter själv så sjönk jag bara längre och längre ner i mig själv. Svårt att beskriva hur man känner sig, men det känns som att man skiter i vilket just nu, man kan nästan säga att man skiter i allt och bara tänker på sig själv, det är hemskt att skriva så, men lite sån känns det som.

Har varit jätte trött idag och pendlat mellan soffan och fåtöljen. Fick åka in till stan lite snabb då dom ringde och sa att bilen var klar, så då blev man "bara" 9 422 kr fattigare, men enligt gubben gick bilen bättre nu i alla fall, tror det var behövligt att alla dom delarna behövde bytas. Det tråkiga är nu att vi har bara en nyckel, men det är ju sånt man får komma ihåg bara.

I morgon ska jag på studiebesök med arbetsförmedlingen på medborgarskolan, får vi se vad som händer där, säger varken ja eller nej nu när jag är helt tom i huvudet. Men det kommer säkert bli jätte kul och då får man ju reda på vad man klarar av.

Rensade ur bland barnens leksaker som jag bara lagt upp på vinden innan. Det slutade i 4 sopsäckar med nallar, 1 säck med leksaker till yngre barn och en halv säck med leksaker till lite äldre barn. Känns skönt att kunna lämna iväg det och ändå har barnen massa leksaker kvar.