Allvarligt nu orkar jag snart inte längre.

Motgång på motgång på motgång, tar det aldrig slut? Snart skiter jag i allt och bara lägger mig ner, så känns det just nu.

Var på möte med facket om min överklagan på a-kassans beslut. Dock får man inte göra så att man skriver över min del av företaget på en annan släckting, då får man inte heller någon a-kassa, så egentligen gjorde dom fel redan 2009 när min mamma tog min del så jag fick a-kassa då, som tur är så kommer dom inte kräva tillbaka det, det hade varit en mardröm just nu.
Så som det är nu har jag gått i en och en halv månad utan några pengar alls och kommer troligtvis inte få några heller. Ni kanske kan förstå att jag bara vill skita i allt just nu.
Får se hur det blir om gubben ska göra enskild firma utav företaget eller hur vi ska göra, för så länge jag står kvar som delägare i företaget så kan jag inte få någon a-kassa alls. Och jag kan säga 2 månader utan pengar, det funkar inte. Nu har vi 7 kr kvar att leva på till december ungefär. Den ekvationen går inte redigt ihop om man säger så.

Hade även ett positivt möte idag med "lärarna" på MMR kursen och om min läkare förstår att han ska utföra det som dom skriver i remissvaret så kanske man kan få komma till ett bedömningsteam och även samtalsterapi. Och att jag vill börja arbetsträna.
Men det är ju inte säkert min läkare bryr sig om vad som står i remissvaret som dom skickar från solhem.

Låter jag väldigt negativ när jag skriver, så beror det mycket på det sista mötet nu i eftermiddags. Det var ytterligare en rak höger som man inte helt var beredd på.

Nu är snart maten klar i alla fall, så barnen kan äta, själv har jag ingen direkt matlust.

VARFÖR ÄR DET ALDRIG NÅGON LÄKARE ELLER ANDRA SOM FÖRSTÅR HUR JAG MÅR?????????

Det finns vissa i min omgivning självklart som förstår hur jag mår, men där inkluderas inte läkaren som borde se hur jag mår.