Jaha, kom på nu ikväll att lill busan blir 11 månader idag. Tänkt vad tiden springer iväg. Snart fyller hon 1 år och snart är hon 18 och ska flytta hemifrån.
Här har vi haft magsjuka sen i måndags, så i morgon blir det att gå tillbaka till jobbet. Stina har inte varit sjuk, men varit hemma från dagsi pga. smittorisken och det märks på henne. Hon har jävlats med oss från dag 1.
Igår hade hon sönder en fönsterruta i sitt rum, idag när jag sa till henne att hon skulle städa innan hon gick och la sig så var hon inne på rummet i 2 min och sen var hon klar. Då tröttnade jag. Jag tog en sopsäck och slänge ner allt som låg på hennes golv. Det blev 2 säckar nästan fulla. Visst det blev ramaskri, men hon måste lära sig att det är inte hon som bestämmer här i huset.
Och lyssna på vad vi säger, vad är det? Det finns inte i hennes huvud. Så säger hon till oss att vi ska sluta tjata, ja men vi måste tjata om hon ska göra nått. När vi satt och åt skulle hon göra allt annat än äta. Hon var på toa 2 gånger, tittade ut genom fönstret skulle leka med en festav. Jag vet inte hur många gånger jag sa till henne att hon skulle sätta sig o äta. Inget hjälpte.
Jag vet inte hur ni mammor där ute orkar, för det gör inte jag snart. Tar gärna emot tips på hur man ska göra. Hon har hållit på så här i över 1 år nu, och jag vill inte höra tjat om att hon är i trottsåldern, för det är det inte. Ett barn som är i trottsåldern säger knappast, det är lika bra att jag dör. Det var vad vi fick höra igår. Jag vet inte vart hon fått det ifrån. Visst hon kanske känner sig osidosatt, men jag kan inte vara på flera ställen samtidigt och när man är sjuk har man inte orken att leka med alla. Speciellt inte när jag är sjuk och även Märta är sjuk.
Tack för att jag får gnälla av mig.
Här bloggar jag om allt möjligt mellan himmel och jord.
1 kommentar:
Måste småle lite när jag läser det du skriver... visst sjutton ballar man ju ur, man är ju inte mer än människa. Jag tog hjälp av Bup när det var som jobbigast och det visade sej att sonen som då var 5 år, faktiskt hade adhd. Idag är han 18 år och fungerar nästan som andra. Vi har alltid haft en öppen kommunikation och han har kunnat säga hur vi ska göra för att komma överrens och få saker gjorda. Men enkelt kan man väl säga att jag struntat i hur det ser ut på barnens rum och bara krävt att de ska hjälpa mej att hålla ordning på våra gemensamma utrymmen. Att ha få instruktioner och lite grejer underlättar också :-)
Skicka en kommentar