Nu vet jag hur Nicklas kände sig när han gick in i väggen. Och detta vill man inte att någon ska känna. Bara man tänker på att man ska plocka ur disken ur diskmaskinen så får man hjärtklappning och svårt att andas. Eller om man ska åka och hämta barnen efter skolan.
Igår var jag tvungen att åka och handla lite innan jag skulle hämta tjejerna. Det tog 45 minuter att handla det jag skulle handla. Och endå kom jag inte ihåg allt, så jag måste en sväng till idag innan jag ska hämta tjejerna.
Det är jätte jobbigt att ha viljan och tänka att nu ska jag göra det och det. Sen säger kroppen att Nehe, det ska du inte alls det, här är det jag som bestämmer.
Ska till läkaren på måndag eftermiddag så får vi se vad dom säger, sen ska jag börja på samtal. Hoppas det här fungerar för jag vill inte må som jag gör och bete mig som jag gör. All min ilska och gråt går ut över barnen och Nicklas. Står en mugg lite fel på bänken så kan jag bli rasande. Jag vill inte ha det så. Hoppas jag får hjälp nu som verkligen hjälper. Nicklas är en ängel här hemma och hjälper mig. Han skjutsar tjejerna till skolan och dagis på morgonen innan han åker, han är helt underbar och gör allt han kan för att hjälpa mig nu.
Älskar dig så mycket älskling.
Ha en skön solig dag i frosten.
Här bloggar jag om allt möjligt mellan himmel och jord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar