Oj, nu har det hänt en hel del

Eller jo, lite har det allt hänt, men vissa saker har inte blivit som jag velat eller så är det fortfarande en process.


Vi kan börja med mina möten på obesitasmottagningen på Sahlgrenska i Göteborg. Jag var och träffade sköterskan den 27 oktober och tog lite prover eftersom att jag inte hade gått genom vc utan skickat in egenremiss. Då låg mitt bmi på 39,95 när hon räknade ut det. Tänkte då att f.n klarar jag inte gränsen på 40 denna gången heller, för det var vad jag åkte på för 3 år sedan när jag ansökte. Men hon avrundade det så jag fick 40 i bmi. Skoja att jag var glad när jag gick där ifrån. Fick med en folder om hur operationen går till och vad som händer m.m.


1 december träffade jag läkaren och han frågade lite om varför jag ville gå ner i vikt och hur länge jag hade varit överviktig. Det blev även mätning och vägning hos honom. På vägen ner hade jag druckit 1 liter vatten och var jätte kissnödig. Jag skulle inte va fastande när jag träffade honom som jag skulle vara när jag träffade sköterskan. Nu låg mitt bmi på 40,08 och enligt läkaren så skulle det inte vara några problem för min del att få en operation. Han pratade om riskerna och hur operationen gick till.
Han sa även att han satt i rådet som skulle träffas fredagen efter jag var hos honom och då skulle dom ta upp mitt ärende.


Jag gick som på nålar hela tiden från det mötet, men jag var även glad för det han sagt på mötet. Jag kunde inte hålla mig tills brevet kom så på tisdagen veckan efter ringde jag och kollade om jag hade blivit godkänd på konferensen som dom hade den 5 december. Fick svaret att det hade jag blivit. Skoja att jag var glad efteråt. Jag påpekade att jag ville utnyttja vårdgarantin, men dom sa att vid jul och nyår så gjorde dom inga operationer så vi skulle kolla av efter nyår när sjukhusen började skicka in sina listor på hur många som dom tog emot för operation.


Veckan efter nyår ringde jag ner och kollade hur det låg till, då hade dom precis börjat kolla på allt. Sedan har jag ringt en gång i veckan och kollat hur jag ligger till i kön. Men dock är kön väldigt lång i Västra Götaland, så när jag pratade med dom i torsdags frågade dom om det var ok om jag blev opererad i Stockholm istället då dom ansåg att dom inte kommer kunna hålla vårdgarantin. Och för min del har det ingen betydelse var jag blir opererad. Jag har ställt in mig på att göra operationen och då vill jag göra den. Så min vårdgaranti går ut i början av mars. Förhoppningsvis får jag ett brev i början av veckan som kommer.


Har en snäll mamma som kommer ner och tar hand om barnen när jag opereras och dom första dagarna. Så min man kan arbeta.


Så det är där vi ligger nu med gastric bypass operationen.


Med allt det andra som har med min arbetsskada att göra ska vi nästan inte prata om. Jag har gått på rehab för en utredning i 6 veckor och fick (efter två års väntetid) diagnosen whiplash. Detta kommer jag att få leva med resten av mitt liv. Kan säga att jag sjönk ner en del när jag fick reda på det, även om vi hade sagt att det var det från första början.


Sen är det massa bråk med försäkringsbolag då dom anser att min skada har inget med arbetsplatsolyckan att göra. Det är ingen som tar nått ansvar ännu för vad som hänt. Men här sitter jag och kommer ha problem livet ut.

Min läkare sa det då jag fortfarande har problem efter diskbråcket att det kommer jag också få leva med, men han tyckte ändå att det var bra att jag gjorde operationen. Så jag kommer inte kunna lyfta tunga saker i resten av mitt liv, jag kommer inte kunna arbeta med det jag gör nu, men endå  släpper inte företaget jag är på mig så jag kan gå vidare. Dom går inte med på mina villkor så jag kan gå vidare och börja arbetsträna och se vad jag klarar av att göra.


Bara att sitta vid datorn och skriva detta i omgångar har gjort att jag fått gå och lägga mig pga värken.


Men jag är lycklig skattat också med vänner som förstår mig och håller kontakten efter våran tid på rehab. Fick många fina vänner där igenom.